söndag 14 oktober 2012

Bögar - de tysta judarna under ett ständigt pågående Andra Världskrig.

" Men ej dig sminka eller måla, ty sådant är blott kvinnors sak och mäns som dåligt rykte njuta som kärlek funnit mot naturen på avskyvärt och dåligt vis." Romanen om rosen, ca 1 250 e.kr

Redan på medeltiden sågs alltså bögar som något onaturligt och avskyvärt, och även om situationen för homosexuella män har förbättrats något genom åren är den långt ifrån idealisk. För så lite som trettio år sedan sågs AIDS som de homosexuellas rättmätiga straff och om en bög låg på sjukhus var det full skyddsmundering på för läkarna medan känslorna fick lämnas vid dörren då dessa patienter inte längre ansågs vara människor. Torka aldrig tårar utan handskar är titeln på en roman av Jonas Gardell där bögarnas situation från 50- till 80-talet tas upp, både fiktivt och dokumentärt.

Idag tror de flesta av oss inte längre att AIDS är guds vedergällning, men bögarna är fortfarande åsidosatta och har ingen etablerad plats i samhället. Chefer kan vägra att anställa en homosexuell man på grund av hans läggning och från flera håll har jag under min uppväxt av jämnåriga män hört att "Jag kan ju inte vara vän med en bög heller, han kan ju bli kär i mig!" som om detta var något som inte skulle kunna hända om en man är vän med en kvinna? Bögar måste ofta därför, och för att inte riskera mobbning, dölja sin sexuella läggning under hela sin uppväxt som om den vore något skamligt och otillåtet. Oönskvärt.

Jag vet inte när "bögförföljelsen" påbörjades, men jag vet när jag tycker den bör avslutas och det är NU! Alla förtjänar att leva lyckliga i alla sina dagar och jag tycker inte att ett ideal som lever kvar från medeltiden, eller kanske ännu längre tillbaka i tiden, ska få förvägra någon dess lyckliga slut.



PS. Katarina. Då jag varit sjuk hade jag endast filmen "Riddare och fagra damer" att utgå från så förlåt mig torftigheten och hur singelspårigt inlägget verkar utifrån uppgiftskraven.

PPS. Förlåt titeln - kunde inte stoppa mig själv. Tro inte att jag är en andra världskrigs fantast för det är jag inte... Det bara verkar så! :P  DS.

1 kommentar:

  1. Du använder verkligen filmen och Gardell och dina egna reflektioner... tänkvärt, sant och VIKTIGTpåRIKTIGT!

    SvaraRadera