fredag 14 september 2012

Djurparker: 2000-talets svar på koncentrationsläger

Vi påstår att vi kommit långt i utvecklingen och vi dömer ständigt Hitler och den tyska befolkningen för deras behandling av judarna på fyrtio-talet. Så nu undrar jag bara,

" Varför dömer vi inte oss själva?! "

Visst, vi stoppar inte in lika många oskyldiga människor i gaskammare idag, men istället stoppar vi in människoskygga djur i pyttesmå hägn och står sedan och stirrar på dom hela dagarna.Och även om vi inte gasar ihjäl våra djur är det ju inte ovanligt att man hör att: Idag har ännu ett djurparksdjur dött av depression, av att ha stressats till döds eller av att ha tagit självmord..

"Är det såhär vi vill ha det?"

Är det så viktigt för oss människor att få blåstirra på några pinade djur att vi måste sätta dom i bur? Och om en viss djurart håller på att dö ut är det troligen för att den inte passar in här längre, och vilka är då vi att leka gud och genom inburning och tvångsparning tvinga kvar djuret i en värld i vilken den inte hör hemma?

Det vore en sak om vi när vi märker att ett djur håller på att bli utrotningshotat, ändrar våra vanor i området där djuret lever så att den fortsätter passa in. Att fortsätta precis som vi hittills gjort däremot och istället tvinga in vilda djur i små burar för att rädda dom, det är inte rätt.

Jag vet att hela mänskligheten är inne i något slags maktkomplex för tillfället där vi måste kontrollera precis allt i vår omgivning. Jag har hört om kamerorna många Engelska föräldrar nu sätter upp i sina barns rum för att kontrollera dom, och det sätts idag spårare både på våra vilda djur och på våra barn.

"Men det här måste sluta!"

Vi kan inte hålla på såhär längre. Ju mer saker vi människor försöker kontrollera, desto mer själviska blir vi. Och om vi fortsätter i den här takten, lär det inte finnas något vilt eller spontant kvar i den här världen om 50 år utan endast sönderstressade, robotliknande, miserabla människor som inte ens har tid i sitt schema för att gå och se på de inburade, nu bortglömda djurliken i burarna på det som en gång föreställt en Djurpark.

1 kommentar:

  1. Man kan väl utan tvekan säga att du är ganska tydlig i ditt ställningstagande... ;) Och det är bra, tydlighet är en dygd. Särskilt när man kan kombinera med uttrycksfullhet. Ser fram mot diskussionsdelen i din etiologirapport!

    SvaraRadera